Sjukhusvårdens underjordiska kretslopp
Effektiv sjukvård är mest av allt ett stort samarbete som sträcker sig långt bortom sjukhuskorridorer och mottagningsrum. En viktig del i samarbetet, dold för de allra flesta invånare, är transportcentralerna på länets sjukhus.
Bakom en anonym dörr på länssjukhusområdet, nära kökets lastkaj, gäller det att se sig för innan man kliver ut i korridoren. Breda gula markeringar i golvet visar var man får gå, och var en nästintill ljudlös el-truck när som helst kan komma farande.
Här finns transportcentralen som bemannas av vaktmästarna, som kanske bättre än några annan hittar på Länssjukhuset i Kalmar.
– Det heter vaktmästare, men transportvaktmästare hade kanske varit ett bättre namn, säger Christoffer Karlsén.
25 vaktmästare
Christoffer är en av cirka 25 vaktmästare och han syns på långt håll med sitt långa och välansade skägg som tillsammans med den trygga blicken får honom att se äldre ut än sina 24 år. Nybrosonen är ung, men långt ifrån oerfaren och har arbetat som vaktmästare på länssjukhuset i fyra år.
– Jag trivs jättebra med jobbet. Omväxlingen är stor och kollegorna är trevliga. Och så är det ju kul att köra truck också, säger han med ett leende.
Transportcentralens ansvarar, kraftigt förenklat, för att förflytta alla grejer som behöver förflyttas mellan olika platser på sjukhusområdet. Och det är en hel del som på daglig basis behöver flyttas runt för att allt ska flyta på inom den kliniska verksamheten.
– Oj, det är mycket. Vi transporterar sopor, tvätt, sterila instrument, post och paket, läkemedel, matvagnarna, vätskevagnarna och så ansvarar vi för id-korten.
Alla avdelningar på sjukhuset har sina särskilda behov och allt är nogsamt planerade och täcks in av sju olika transportlinjer som Christoffer och kollegorna turas om med att köra.
Under jord
Men trots att vaktmästarna ständigt rör sig över hela sjukhusområdet är det sällan patienter eller invånare lägger märke till dem. Det beror framförallt på att majoriteten av alla transporter sker under jord, i den vidsträckta kulverten som gör att de enkelt att nå alla delar av sjukhuset.
– Utan oss hade vården inte fungerat. Vi är en del av kretsloppet, konstaterar Christoffer när kan visar runt i kulverten.
I de väl upplysta gångarna går truckarna i skytteltrafik och förutom vaktmästare rör sig hantverkare och sjukvårdspersonal i gångarna. Alla respekterar de gula markeringarna. Vi tar en sväng bort till nya psykologihuset vars sop- och tvättvagnar fylls på via rör i taket och som automatiskt meddelar transportcentralen när en vagn är full.
– Hämta smutstvätten har vi alltid gjort. Men sedan i höstas ansvarar vi även för den rena tvätten på hela sjukhuset. Tidigare var det undersköterskor som hanterade den, men numera fyller vi på avdelningarnas textilförråd med ren tvätt och sköter även beställningarna till tvätteriet i Västervik.
Christoffer kopplar med van hand på vagnen på trucken som strax susar genom kulverten mot tvättvagnens destination.
– Får oss är det inga problem. Och det är ju bättre att undersköterskorna får mer tid åt patienterna.