Sjukhusprästerna: ”Hopp och humor även när det ser nattsvart ut”
En hand, ett samtal eller som ett stöd. Sjukhusprästerna är hela tiden redo att hjälpa till där det behövs.
– Det jag uppskattar allra mest med jobbet är att vi får komma så nära så snabbt. Tilliten och förtroendet som finns, säger sjukhusprästen Johanna Broselid.
Sjukhusprästen Johanna Broselid samtalar med en patient på Geriatriska kliniken Kalmar: ” Mötet blir av ett annat slag på sjukhuset”, säger hon
Foto: Mattias Johansson
I korridoren i närheten av entrén på Länssjukhuset i Kalmar är det som vanligt en strid ström av samtalande medarbetare, patienter och anhöriga som alla är på väg. Ljudnivån är hög. Men bakom en dörr med skylten ”Sjukhuskyrkan” är det helt stilla. Rummet är öppet nästan alla dygnets timmar och här kan vem som helst sätta sig en stund för att reflektera eller be. Klockan är 09 den här torsdagsmorgonen när sjukhusprästen Sofie Walter tar plats framför gardinerna i regnbågens alla färger för den dagliga morgonbönen.
Sofie läser en bibeltext och efter att ha bett om en stunds tystnad för reflektion ber hon en förbön för alla medarbetare, patienter och anhöriga.
– När jag var 15-16 år kom jag i kontakt med sjukhuskyrkan i Lund när jag var där för att hjälpa till. Det grep tag i mig. Framförallt mötet med människor där man snabbt kommer in på sådant som är viktigt i livet, berättar Sofie senare över en kopp kaffe.
I Kalmar finns sjukhusprästerna Johanna Broselid och Sofie Walter, plus pastorn Daniel Holmgren som är sjuk den här dagen. Som sjukhuspräst är en sak klar och det är att det alltid är oklart hur dagen ska bli.
– Men man kan säga att mycket kretsar kring mötet och samtal. Även gruppsamtal. Vi har ett gruppsamtal som heter ”Vägen vidare” för anhöriga till någon som avlidit i suicide. Vi har även personalgrupper som vi möter och har reflekterande samtal med. Antingen i samband med att något dramatiskt hänt på avdelningen eller om de upplevt mycket stress i samband med en händelse, säger Sofie.
I sjukhuskyrkan finns möjlighet till reflektion eller att be. Vardagarna börjar alltid med en morgonbön. Sjukhusprästen Sofie Walter läser ur bibeln.
Foto: Mattias Johansson
Johanna skulle egentligen bara vikariera under en period 2022, men hittade helt rätt som sjukhuspräst och blev kvar.
– Vi är inte på hemmaplan och det trivs jag väldigt bra med. Då blir mötet av ett annat slag, säger hon.
Kalmar har en av landets äldsta sjukhuskyrkor som invigdes 1979. Den har en kristen prägel, men är öppen för alla religioner. En pil i väggen pekar mot Mecka och det finns också bönematta, koran och kvinnliga bönekläder i rummet.
– Om man önskar förmedlar vi kontakt med exempelvis en imam eller en katolsk präst. Det är ett gammalt sjukhuskyrkouppdrag att lösa de förbindelserna. När vi går runt och pratar på avdelningarna så pratar vi med alla, oavsett tro, säger Johanna.
Sjukhusprästerna jobbar mycket uppsökande men kan även bli kallade. Bland annat när en patient avlidit.
– Om man inte varit med vid dödstillfället kan man ha föreställningar kring hur det är att se en avliden. Man kan vara rädd eller orolig. I bårhuset och i anslutning till de flesta avskedsrummen finns anhörigrum där vi först pratar med den anhöriga hur den avlidne ser ut och vad man kan göra vid ett avsked. Man berättar så ärligt som möjligt. Oavsett hur mycket ångest det har varit inför ett avsked har jag aldrig varit med om någon som har ångrat avskedet i efterhand, berättar Johanna.
Sofie:
– Vi försöker skapa en vänlig atmosfär där man kan känna sig trygg. Det är framförallt det vi eftersträvar. Sedan finns de som vill ha en bön, andakt eller psalm.
Sofie Walter kom i kontakt med sjukhuskyrkan i Lund redan som 15-åring: ” I mötet med människor kommer man snabbt kommer in på sådant som är viktigt i livet.”
Foto: Mattias Johansson
Sjukhusprästerna har beredskap alla dagar till klockan 22. De har också den högsta formen av tystnadsplikt, har inte åtkomst till journaler och för aldrig några anteckningar. En trygghet för alla, menar de.
– Det finns mycket hopp och humor även när det kan se nattsvart ut. Det är hoppfullt att vi är så många som jobbar kring en person som är svårt sjuk. Det är fint att få vara en del i det sammanhanget. Vi finns alltid där på patientens och de anhörigas premisser, säger Sofie.
Sjukhuspräster finns även på sjukhusen i Västervik och Oskarshamn.