Forskning: Erfarenheter av att ta hål på fosterhinnorna
Amniotomi heter en åtgärd som kan göra i samband med förlossning. Den innebär att barnmorskan eller läkaren tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går och är en av de vanligaste i samband med förlossning, trots att stödet i forskningen är svagt.
– Jag ville titta på barnmorskors erfarenheter och syn på amniotomi men också titta på hur ofta interventionen förekommer och vilka komplikationerna är, säger Sofia Tallhage, doktorand vid Linnéuniversitetet och barnmorska på länssjukhuset.
I första forskningsstudien intervjuades 16 barnmorskor på tre olika förlossningsavdelningar. I resultatet kom det fram att barnmorskorna avrådde från att använda amniotomi rutinmässigt. De ville generellt undvika åtgärden för att inte störa den fysiologiska process som en födsel är. Det fanns dock tillfällen då amniotomi kunde vara ett stöd.
– Barnmorskorna tyckte ibland att det var svårt att ta beslut om att göra amniotomi eller inte. De hade minnen av både lyckade och misslyckade amniotomier. I beslutet tog barnmorskan hänsyn till den unika födande kvinnan och sina erfarenheter och sin kunskap. Beslutet påverkades också av riktlinjer och arbetsmiljön.
Nästa del av forskningen var en nationell registerstudie med data från Svenska graviditetsregistret. Syftet var att beskriva hur vanligt amniotomi är. Totalt 330 913 förlossningar ingick i studien och interventionen utfördes i 40 procent av dem. För de förlossningar som startade naturligt såg man en minskning av användandet. Det fanns variationer i prevalensen av amniotomi mellan olika sjukhus vilket kan tyda på ett överanvändande.
– Jag har också tittat på förekomsten av navelsträngsprolaps, det vill säga när navelsträngen faller fram och kommer i kläm, och riskfaktorer i förlossningar där man gjort amniotomi. Totalt 528 891 förlossningar ingick i studien. Navelsträngsprolaps visade sig vara ovanligt. Riskfaktorer som identifierades till navelsträngsprolaps var ökande antal barn kvinnan har fött, om kvinnan hade haft tidigare kejsarsnitt, att barnet inte föds med huvudet först, för mycket fostervatten och igångsättning av förlossning.
Den sista delen av forskningen undersökte om amniotomi är en riskfaktor till sfinkterruptur, det vill säga att ändtarmens slutmuskel skadas vid förlossningen.
– Frågan var också om tidpunkten av amniotomi påverkar uppkomsten av sfinkterruptur. Totalt 477 321 förlossningar ingick i studien. Sfinkterruptur visade sig vara vanligare hos kvinnor som fått amniotomi utfört under förlossningen. Men efter justering för andra riskfaktorer såg jag att amniotomi inte var en riskfaktor till sfinkterruptur. Gällande timing av amniotomi och uppkomst av sfinkterruptur så visade sig amniotomi nära födseln innebära ökad risk för sfinkterruptur hos förstföderskor.
Fakta om amniotomi
Amniotomi har en lång historik då det beskrevs i litteratur redan år 1756. Under de senaste decennierna har ingrepp för att starta, övervaka, påskynda eller avsluta förlossningar ökat. Det finns en global oro över en medikalisering* i förlossningsvården där kvinnor kan utsättas för onödiga och potentiellt skadliga interventioner. Amniotomi är ett av de vanligaste ingreppen i samband med förlossning, trots att dess vetenskapliga stöd är svagt.
*Medikalisering är ett samhällsfenomen där frågor som tidigare inte ansågs medicinska börjar definieras från medicinsk synpunkt och diskuteras med medicinska begrepp.
Disputation: 11 april klockan 09.00, Sal Lapis, Hus Vita, Kalmar och via Zoom.
Avhandlingen: Läs mer här
Mer information
Sofia Tallhage, 070-294 41 83