Chefen på diagnostiskt centrum älskar att forska
Hungern att göra skillnad håller kvar honom inom forskningen. Att verka i en liten region med stora ambitioner skapar arbetsglädje som chef för diagnostiskt centrum.
– Jag tänkte att jag ger det ett år och sedan får vi se. Nu är jag inne på sjätte året, säger Fredrik Enlund.
Att boka in en lunchintervju med Fredrik Enlund, chef på diagnostiskt centrum, kräver också en stund i hörnkontoret som vetter ut mot Stensbergsvägen. Fredrik Enlund pratar hela tiden engagerat om frågorna som ligger närmast hjärtat men behöver whiteboardtavlan för att låta hjärnans alla tankar att bli helt begripliga. Om en utomstående hade vandrat in i rummet under intervjun hade vederbörande kunnat tro att det var någon som helt hade kört fast i Pictionary – men vi som sitter i rummet har precis förstått NGS-tekniken, Next Generation Sequencing.
– Jag började forska kring psoriasis på 90-talet och letade efter orsaker till det i generna. Sedan kände jag att det fanns en angelägenhetsgrad kring cancer. Det är så många som drabbas och är ett otroligt spännande område att få vara med kring utvecklingen. Man drar ett litet stå till stacken som kan vara väldigt viktig för många.
Det säger Fredrik Enlund som från början är utbildad genetiker och under 1990-talet började doktorera i hemstaden Göteborg. Han disputerade år 2000, blev docent 2006 och började jobba med cancerforskning. Parallellt blev Fredrik anställd på Sahlgrenska universitetssjukhuset som chef över laboratoriet men hade samtidigt forskningen pågående.
– 2018 fick jag nos på den här regionen och en möjlighet att komma hit och bli chef över diagnostiskt centrum.
Pendlar långt
Fredrik Enlund bor kvar i Göteborg och har i sex år pendlat mellan väst och öst.
– Vi är en liten region men med stor ambition. Det kan låta klyschigt men vi har mycket möjligheter här med korta beslutsvägar, man är lyhörd för önskemål och vi kan vara snabba på banan.
Är det därför som du har blivit kvar?
– Hälso- och sjukvårdsdirektören Johan Rosenqvist gav mig möjligheten, ansvaret men också förtroendet att utveckla diagnostiken. Något som jag uppskattar väldigt mycket. Där har jag, tillsammans med kollegor, bidragit till att utveckla den nya genetiska tekniken som tidigare bara fanns på universitetssjukhusen, men nu även är etablerad i Region Kalmar län. Det har varit en rolig resa att utveckla den nya tekniken i den här mindre regionen.
Det här för oss in på whiteboardtavlan för när det gäller NGS-tekniken som har betytt mycket för cancervården vill Fredrik Enlund rita för att förklara. Vi börjar med att det i en cellkärna finns DNA.
–Den är uppbyggd av olika byggstenar. Människan är uppbyggd av tre miljarder sådana byggstenar. Under 2000-talet har man kartlagt i vilken ordning som byggstenarna kommer. Ibland sker mutationer när någon av byggstenarna byts ut. En sådan mutation kan leda till sjukdom och framför allt cancer. Vissa mutationer är mer vanliga än andra. Lungcancer har vissa mutationer som återkommer, bröstcancer har andra. Genom att vi har lärt oss det så gör det att med en teknik som heter NGS-teknik kan vi plötsligt analysera alla.
Fredrik Enlund förklarar genom att rita på whiteboardtavlan.
Foto: Mattias Johansson
– Nu finns möjlighet att analysera allt. Då kan vi kartlägga alla genetiska varianter i en patient. Möjligheterna har exploderat.
När går man in och gör det här på en patient?
– Då går vi in med frågeställningen: ”hittar vi några genetiska mutationer som hänger ihop med exempelvis lungcancer” och som kan vägleda klinikern till att behandla patienten med en mer riktad behandling (målstyrd cancerbehandling, reds.anm.).
Har det här revolutionerat cancervården?
– Det är att dra det väl långt, men vi har absolut förbättrat tillgängligheten genom att vi erbjuder den här diagnostiken själva vilket bland annat ger kortare svarstider för patienterna.
Forskning pågår
I våras publicerades en studie av forskare knutna till Region Kalmar län i Läkartidningen,, som innefattar material från 93 patienter och beskriver hur man med ett blodprov kan analysera cirkulerande tumör-DNA hos personer med misstänkt lungcancer. Bakom forskningsstudien står Fredrik Enlund, tillsammans med Carola Andersson (diagnostiskt centrum), Niels Hornstra (överläkare, lungmedicin på Länssjukhuset i Kalmar) och Anders Vikström (överläkare, lungkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping).
– Det är inte jag som är unik utan det är vår forskargrupp som gör det möjligt. Jag hade inte fått något gjort om jag inte hade haft kollegor som ville vara med. Man måste ha en inställning att det är värt att prova och du ska inte vara rädd för att misslyckas. Jag talar bara om när jag lyckats men jag skulle kunna lägga upp en minst lika stor hög med misslyckanden. Att forska är ibland att lära sig misslyckas men vara envis nog att prova igen.
Vad driver dig att fortsätta forska?
– Det är som salt och peppar för mig i vardagen. Jag trivs väldigt bra som chef för diagnostiskt centrum men det ger en annan dimension, en intellektuell utmaning att försöka leta upp det senaste och utveckla det. En hunger av göra någon skillnad.
Sedan var det, det här med att pendla drygt fyra timmar enkel väg två gånger i veckan.
– Visst tar det tid att resa men då har jag tid att jobba eller läsa rapporter och då gör det inget att jag sitter i Gnosjö på ett tåg eller på mitt kontor. Jag trivs väldigt bra där jag är.