Orsaker

Etiologi

Diabetes tillhör en heterogen grupp av endokrina sjukdomar där orsaker skiljer sig beroende av diabetestyp men oberoende av orsakena leder det till att blodsockerhalten stiger p g a absolut eller relativ brist på insulin i kroppen.

Orsaker till typ 1 diabetes

Huvudorsaken är en rad olika autoimmuna, inflammatoriska och miljömässiga processer som leder till uttalad insulinbrist p g a destruktion av beta-celler där den endogena insulinproduktionen upphört. Olika virusinfektioner kan initiera patologiska mekanismer som leder till autoimmuna processer. Bland dessa etiologiska virussjukdomar kan nämnas: Coxsackie B, påssjuka, röda hund, cytomegalvirus. Vissa genetiska markörer som HLA-DQ2 och eller HLA-DQ8 kan starkt förknippas med utveckling av typ 1 diabetes.

Orsaker till typ 2 diabetes

Typ 2-diabetes är en heterogen grupp av olika endokrinsjukdomar där det föreligger insulinresistens (både p g a störd insulinsekretion och nedsatt insulinfunktion). Detta leder till kronisk hyperglykemi, störd metabolism av lipider och proteiner och på sikt ökad risk för utveckling av kärlkomplikationer. Samspelet av olika ärftliga/genetiska och miljöfaktorer spelar roll.

Miljö

Det är ett samspel av yttre miljöfaktorer som spelar stor roll för utvecklingen av typ 2-diabetes. Fysisk inaktivitet och dålig kostsammansättning leder till fetma. Det finns ett starkt samband mellan graden av fetma och risken att utveckla typ 2-diabetes.

I samhällen där man haft snabba förändringar i ekonomisk utveckling ökar utbudet av olika typer av föda med hög energitäthet. Vid snabb ökning av kroppsvikten har man sett ökad incidens och prevalens av typ 2-diabetes. Fysisk inaktivitet är en oberoende riskfaktor och ökat antal timmar av fysisk aktivitet per vecka minskar både insulinresistensen och risken att utveckla typ 2-diabetes på sikt.

Patogenes

Typ 2 diabetes är en mycket heterogen grupp där patogenesen är oklar. Man har inte funnit HLA-antigen som generellt indikerar risk för typ 2 diabetes. I ca hälften av fallen rör det sig om ett samtidigt metabolt syndrom (dvs. bukfetma, hypertoni, höga triglyceridvärden, låga HDL och höga C-peptidvärden) samt tre huvudsakliga faktorer: insulinresistens, defekt insulinsekretion och ökad nattlig glukosproduktion från levern. Rubbningar i sekretionen av andra hormoner som t.ex. glukagon eller somatostatin spelar också roll.

Ärtflighet

Ärftligheten spelar en stark och viktig roll för utvecklingen av typ 2-diabetes. Hittills har man inte lyckats finna HLA-antigen som indikerar risken för typ 2-diabetes. Risken för utveckling av typ 2 diabetes under sin livstid för t.ex. en frisk enäggstvilling till en typ 2-diabetiker kan vara så hög som 90% och hos barn eller syskon till typ 2-diabetiker kan vara upp till 40%. Det talar för en betydande genetisk komponent men gruppen är starkt heterogen med en etnisk variabilitet. Det finns olika modeller för genetiskt överföring av typ 2-diabetes.

Riskgrupper

Ålder > 45 år för män, > 55 år för kvinnor samt
övervikt (fetma) definierad som:

BMI > 28 kg/m2 eller midjemått >102 cm för män, >88 cm för kvinnor.

Dessutom:

Ärftlighet (för diabetes eller hjärt- kärlsjukdom)Känd nedsatt glukostolerans (IGT)Känd graviditetsdiabetes (GDM)Känd polycystisk ovarier syndrom (PCO-syndrom)En av följande delkomponenter ökar ytterligare risken för diabetesutveckling vid central fetma:hypertoni, låg HDL-kolesterol, hög LDL-kolesterol och höga triglicerider. Fysisk inaktivitet

SoS rekommenderar en "opportunistisk" screening för typ 2-diabetes d v s för personer med riskfaktorer. För att bedöma risk för kardiovaskulär sjukdom vid diabetes ska Riskmotor användas.